Här var tre möllerörelser i socknen, Reslövs möllor, Olstorps möllor och Sibbarps mölla.
(Mölla är det skånska namnet, kvarn det svenska. Går nu om varandra.)
Mången överraskning kommer man på i gamla Jordböcker och dokument. Ingen hade väl trott att Reslöv vattenmölla skriver sig från före digerdöden 1350. Vid upprullningen av Sibbesborg och Sibbarp gods kom jag i det stora arvsdokumentet från Sibbarpgodset "Det store pant i Skåne" från 1356 över att riddaren Niels Hak av Sibbesborg hade ägt "3 gaarde i Reirslöff" (Reslöv) med en "vannmølle", den ena var således gården med mölla.
Möllan är vidare nämnd i Jordböcker under 1600-talet. Nuvarande ägaren av 16-tunnlands gården med möllan på norrsidan av Saxån Nils Persson lägger fram fadern Anders Perssons lagfart på möllegården av 1902, då han köpte den av Anders Olsson. Han hade endast haft den i ett par år och köpte den av Edvard Bendiktsson. Anders Persson var från Nordantorp i Remmarlöv mot Trollenäs. Han började som lärling på Remmarlövgårdens mölla, var så möllesven på Trollenäs och var möllesven under de båda föregående ägarna av Reslövs möllor.
Nils Persson berättar: "Där var på den tiden, innan första världskriget mycket å mala, vi hade 3 bagare i Marieholm som skulle hållas med mjöl, en tysk Ulrich och fru Svensson, hon stod för det, han var byggmästare, och fru Andersson. Det var duktiga kvinnor. Far dog 1927, mor hade den till 1954, men jag och min bror hade den på arrende i 10 år innan. Det blev sämre med möllerörelse, och vi slutade upp 1946. Min bror dog i fjor, och jag övertog. Jag har 3 systrar, alla gifta". "Du är icke gift?" "Nej, ja är så kallad ungkarl." "Vi hade också en vindmölla, en stor holländare. Den stod uppe på backen här på gården. Den revs 1925."
De gamla vindmöllorna var så kallade stubbamöllor, som svängde runt med vingarna. De stora holländarna blev allmänna i Skåne från mitten av 1800-talet. Kulturintendent i Landskrona skriver om Reslövs mölla: "Vattenkvarn vid Saxån strax söder om landsvägen Marieholm—Eslöv med N. Persson som ägare. Uppförd i mitten av 1800-talet, försedd med turbin 1931. Korsvirkesbyggnad. Tycks ha varit gårds- och bygdekvarn med begränsat omland. Är försedd med kross och ett par stenar, kan ännu användas till husbehov. Väggar och tak underhålls. Byggnaden används främst som lagerutrymme. Såsom exponent för den mindre vattenkvarnen för husbehovs- och tillmalning saknar den inte intresse. Bra läge och miljö. Kulturnämnden rekommenderas att kontakta kvarnens ägare och hålla utvecklingen under uppsikt." Gården och möllan ligger ovanligt vackert till. Möllebyggnaden ser ut till att vara från 1700-talet, byggt av både röda och gula mursten. Den har en stor vid mölledamm, nu beväxt med gräs och säv.
Torp betydde förr gård. Vid utflyttningen efter enskiftet flyttade en Ola långt ut mot Virke.
(Byarna Virke och Virkestorp skrevs under 1300-talet Wirköye och Wirköyesthorp. Det gammalnordiska substantivet virkr betyder bl. a. kär, dyrbar, öy är förkortning och omskr. av hög) — Den förste odlaren, som hade sin gård på den högsta höjden kallade den Virkhögd: min avhållna gård på höjden.
Mältare i 6te led. Jag hade hälsat på honom tidigare, kvarnägarn mölleägarn på skånska — Nils Larsson på Olstorp mölla. Jag är mjölnare i 5te led, säger han och hämtar ett släktregister han har fått från någon i släkten. Jag läser: "Nils Lund, soldat och träskomakare" med 6 efterföljande generationer, alla i nedgående generationer till Nils Larsson Mjölnare och kvarnägare. "Det blir i 6te led." "Ja det gör det ju." Soldaten och träskomakaren hade 4 söner, Sven Nilsson var mjölnare och kvarnägare. Bengt var arrendator, Per fiskare, var han nu fiskade och vad han fiska, torsk? kolja? sej? långa? flundra? Eller bodde han i Barsebäck och fiska ål? Därom tiger släktregistret. Men Anders var toffelmakare, och yngste sonen Lars var också mjölnare och kvarnägare någonstans i världen — Skåne.
"Sven Nilsson hade 2 söner och 4 döttrar: Nils Svensson, Mjölnare, dog ung. Wilhelm Bagare, lever, över 90 år. Lars Nilsson hade 2 söner och en dotter Maria. Söner Nils Larsson (4de led) Kvarnägare, Lars Larsson Kvarnägare. Nils Larsson hade 2 söner som valde mjölnaryrket och dem vet du själv om. — (5) Alfred Larsson. — (6) Nils Larsson nuvarande mjölnare. Den lilla mjölnargården Olstorp mölla är på 3 tnl åker. Bara under min tid som mjölnare har 32 småställe lagts ner, berättar han. Förr malde de till hushållen runt omkring, det var sammald vete. Framdeles ger Olstorp mölla levebrödet — eller rättare tevemjölet. Ja så tar han emot kokt och skalad och torkad potatis för läckraste pulver till mat till människor och djur. Nils Larsson trivs med sitt yrke, och fru Ella f. Sjunnesson, Norrvidinge och dottern Eva och sonen Jerker trivas på deras vackra Olstorp mölla. Inne hänger en bild av den gamla kringsvängande Stubbamöllan, som skall ha varit Sveriges största. Den köptes av greve Carl Trolle-Bonde 1949 och skänktes till Onsjö härads hembygdsförening. Det var meningen den skulle sättas upp i Marieholm, men pengarna räckte icke till, och den stora Olstorp stubbamölla ligger nu lagrad i Trolleholms mölla — med sitt inskurna årstal 1789!
En stubbamölla nyttjade sina vingar till att roa sig och svänga runt själv medan den gjorde sin plikt. En sådan står härligt för ögat och ser på en var gång man kör förbi Odarslöv på tur till Lund eller Malmö. En sådan var också Sibbarpsmölla på Sibbarp lite öster om Kvarngatan i den nuvarande Marieholmsbebyggelsen där. Lantbrukare Erik Hansson i Håstenslöv berättar om denna gamla prylen och pryden: "Min farfar Hans Andersson f. 1859 d. 70 år gml. flytta den 1919 från en annan plats och dit. Möllan var en centralort för distriktet. Efter honom min far Pål Hansson, som köpte gården Rödaborg. Jag är född 1918, möllan revs 1931 då jag var 13 år.
Jag minns som liten att en möllabyggare var där och satte upp nya vingar, då kallades naboarna till vinghissningen. Det kom en "göng", som vi sa, göing, ifrån Markaryd med vingarna och tillbehör på en kärra. Den ena vingen braka i hop 1927-28. Så skaffa lantbrukarna 2-3 hästars motor till en liten kvarn och malde själv.
— Efter möllan har inkörsgatan från Vittskövle Kvarngatan fått sitt namn. Lantbrukare Erik Hansson i Håstenslöv nr 1, en gammal släktgård som blev friköpt från Eriksholm på 1600-talet, son till möllaren Pål Hansson som ägde Sibbarp stubbamölla, berättar vidare: "Då det gick tillbaka med matningen, blev det mest å. driva gården, Rödaborg. Farsgubben körde själv skjuts för gästgivaren Ola Månsson, som stod för skjutsen och ägde Gästgivarlantgården. Boningslängan låg där Onsjögården blev byggd, och stallängan och magasinet där blomsteraffärsbostaden är. Från 1938 arrenderade far Gästgivarlantbruket."
Smederna var vid sidan av mjölnarna och bärarna socknarnas efter arken mest betydelsefulla män. Vad hade bönderna varit utan smeder, hörar och mjölnare? Och vad hade lärarna, klockarna och prästerna varit utan bönderna? Smederna, mjölnarna och bärarna borde vid sidan av Herr Häradsdomar Ehremten varit socknens Ståndspersoner. De finns med från de äldsta Jordböckerna.
1904 hade socknen 4 smeder i Reslöv A. N. Norling och K. Wiborg, i Sibbarp, Kvarngatans smedja, W. 0. Åkerman, i Höge torp J. B. Ekström Sm1:4,9storp nr. 1,
Bara att ägarna av smedjan i dag kunde lägga fram på bordet 33 välbevarade foliodokument är i sig själv en underbar historia. Att smedjan sedan skapelseåret 1898 har skiftat ägare 7 gånger när en ägare hade den i 30 år är också underbart. Underbart är också att smedjan, som den 27 okt. nästa år kan fira sitt 75-års jubileum. Och att dess historia innehåller en konkurs hör också med till smedjans historia.
Dokument nr 1 av 27. okt. 1898 berättar att Jag, Lars Persson, a:- mitt egande hemman 1132 mantal Sibbarp nr 3 i Resla socken, försäljer härmed till smeden Joh. Sandgren och hans hustru Elsa en jordtomt om 570,4 qvadratmeter, mot en köpeskilling af femhundra (500) kronor, som betalas inom den 15 nästa november. 4 villkor sattes: att tomten tillträdes genast, att såsom afgäld erlägga till stamhemmanets innehafvare fem kronor, att det åligger mig att döda de i hemmanet förfallna inteckningar i nu försålda tomten, samt att med afsöndringen och lagfart å köpet- förenade omkostingar betalas af köparen. Sibbarp den 27 oktober 1898. Lars Persson. Godkännes till förbindelse Johan Sandgren. Härvit: närvarande vittnen: Nils Ekdal, N.Svensson.
Och att Smedstorp nr_ 1 upptaga här ofvan oförmälda afsöndring bekräftas af Malmö Landskontor. Och Utom. afgift beviljas vid lagtima hösttinget med Rönnebergs, Onsjö och Harjagers härad i Åkarp afsöndringen och betygar med Lagfartsbevis 29 November 1898. På häradsrättens vägnar Thore Ljungman.
Skulle man nu återge hela denna underbara Smedjehistorien som i Dokument 1 i alla detaljer, skulle tryckningskostnaderna endast på Kvarngatans smedjas historia komma på över 3000 kronor, så här får framläggas i resumé:
1900. Jag, Smeden J. Sandgren försäljer härmed Smedstorp nr 1 med smedjan till herr ingeniören J.0. Åkerman från Lund mot en köpeskilling af 4500 kronor i det skick den nu befinnes.
1905. Kronofogde E. Möller gör härmed veterligt att J. 0. Åkermans i Sibbarp konkursbo Smedstorp nr 1 är blifven på en exekutiv auktion inropat af lantbrukaren Per Andersson i Åkarp för en köpeskilling af femtusensexhundrafemtio (5650) kronor.
1909. Jag, lantbrukare Per Andersson, Åkarp, försäljer härmed mina ägande fastigheter Smedstorp nr 1 och Smedstorp nr 2, -obyggd jord om 781 kv.m. för en köpeskilling af 7250 kronor till smeden Johan Svensson och hustru Selma Svensson. Smedstorp nr 2 var en jordtomt som mölleägaren Hans Andersson på Sibbarp stubbamölla hade köpt av lantbrukaren Bengt Kristensson som då ägde Sibbarp nr 3 och som denne hade sålt till A. Andersson i Lund 1903.
1914. Vi, Johan och Selma Svensson försäljer härmed våra lägenheter Smedstorp nr 1 och 2 till smedmästaren Thure Henricsson från Hörby och hustru Almina Henricsson för överenskommen köpesumma stor 10.200 kronor.
1921. Jag, smedmästaren Sture Henricsson försäljer härmed till smedmästaren i Högestorp A. H. Olsson och hans hustru Ingeborg Olsson min fastighet Smedstorp nr 1 och 2 mot en köpeskilling av 13.000 kronor.
1929. Lagfart för smedmästare Ernst Andersson på Smedstorp nr 1 och 2.
1938 har Onsjö Härads Sparbank en pant i smedjan på 8.000 kr. Han hade, köpt smedjan av smedmästaren A. H. Olsson.
1969. Bröderna Bertil och Stig Nilsson köpte smedjan av Ernst Andersson. De driver nu smides- och värmeledningsarbete med entreprenörsverksamhet.
Denna smedja är 6 år yngre än kollegan i Kvarngatan, till gengäld kan entreprenör Stig Nilsson lägga fram ett smedjearkiv på 44 foliodokument och 4 kartor över den rektangulära tomten söder om vägen vid Marieskolan, och dessutom stammar den från Wilborgs smedja på andra sidan gatan rakt ovanför.
Dokument nr 1 är köpedokumentet från 1905 lydande: "Från mitt ägande hemman 5/8 mtl Sibbarp nr 2 försäljer jag härmed till smeden Konrad Wihlborg härstädes en jordtomt om 536,72 kv.m. mot en köpeskilling af 933 kronor. Tomten som redan är linbrädd, gränsar i norr till landsvägen från Åkarp mot Reslöf, i nordväst till ett floddike från ägorna mot ån, i väster, söder och öster till stamhemmanets ägor. Den innehåller i norra sidan 20 m, i nordvästra utmed floddiket 10,7 m, därifrån i väster 14 m, i södra sidan 29,2 m och i den östra 19,2 Sibbarp den 11 nov. 1905. Kerstin Olsson. 7 dokument och en karta omfattar detta köpet med Lagfart och Gravitationsbevis.
1912 sålde K. Wihlborg sin smedja till smedmästaren Johannes Emil Nilsson från Wanby. "Lägenheten" heter Smedjebacken, som backen hette upp till Wihlborgs förra smedja. Köpesumman var nu 9 500 kr, så smedjan var gott upprustad till smedmästare Wihlborgs ära och smedmästare J. E. Nilssons gagn. I Onsjö Härads Sp.b. tog Nilsson ett skuldbrev om 2 500 kr. I Smedjearkivet är ett Lagfartsbevis av 1921 på Kerstin Olssons försäljning av sin 5/8 mtls gård till Fastighetsbolaget Roland för 107 000 kr.
1922 sålde detta bolaget tomten till smedmästaren. 1930 köpte fabrikören J. E. Nilsson en tomt av Mejeriföreningen om 510 kvm för 500 kr. Ådalen kallad. Smedmästare J. E. Nilsson var en ovanligt driftig och duktig och stor liten smed och lade en grund för sina 3 söner som utvecklade sig till en 3-faldig verksamhet; smedjan i Storgatan som Lars Nilsson, mellanbrodern, driver.
Verkstaden vid Kävlingevägen med Shell bensin, som byggdes 1939 och som äldste brodern Alvar, driver, var Marieholms första bensinstation, tidigare sålde köpmännen bensin, som de ännu gör i de underutvecklade län ... socknar, och yngstebrodern Jean Nilsson, som står för firmans i slutet på 1940-talet öppnade bil- och traktorverkstad i Teckomatorp. Nämnas må även en dörr av enbart smidesjärn som för in till det stora rummet i Lars Nilssons hus vid smedjan, som kommer i klassen vackert konsthantverk. Hade jag varit smed, så skulle jag fått honom till att göra en till mig också.
Innan Svenska Tobaksmonopolet infördes 1915 var tobaksodling en icke liten näringsväg i flera socknar i Skåne, i Annelöv en av huvudnäringarna: Det var cigarrfabriker både i Annelöv, Malmö, Kävlinge, Billeberga och Marieholm.
På 1880-talet anlade Anders Eskildsson Marieholms Cigarrfabrik. Den låg på Kvarngatan och hade omkr. 10 arbetare, varav hälften kvinnliga cigarrullerskor. Cigarren var av mycket fin kvalitet och kallades "Annelövs Havanna". Mesta parten av tobaken kom i rå tillstånd från Annelöv, likaså från Dösjebro. Bladen hängdes på tork i en stor lada. Några i Marieholm odlade också tobak för fabriken. Det var flera flickor från Landskrona bland cigarrullerskorna som hyrde rum i Marieholm. I ett rum lagades de också mycket fina cigarrlådorna. Eskildsson körde själv runt till handlandena med cigarrerna.
Marieholms "Annelövs Havanna" var mycket fina och doftande, berättade 0. M. Wollmer, Gryttinge, som börja med handel i Vittskövle 1904. Det året står fabriken i
5 000 kr, tillsvarande 75-80 000 kr i dag.
Eskildsson hade också en 4 tunnlands gård på Reslöv nr 4, där han bodde 1912. Jorden arrenderade Per Nilsson på Reslövsgården med sina 280 tnl. Eskilson hade också affär där han sålde sin Annelövshavanna. Tobaksfabriken gick mycket gott. 1915 måste han sälja den till Tobaksmonopolet för 9 000 kr. Han var född omkr 1850 och blev över 90 år gml, stärkad av sin Annelövshavanna. Fru Hulda Askelin i Höör från Marieholm berättade för Sydsv. Dgbl. 1970 att hennes syster arbetade på tobaksfabriken, och hennes svägerska 85-åriga Sigrid Persson i Malmö, som gick 2 år hos fabrikör A. Nilsson i Annelöv i cigarrullarlära — det var icke så lätt att få fingrarna till att gå — för 2 kr i veckan. Hon var vidare vid Cigarrfabrikerna i Billeberga och Kävlinge och hamnade i Marieholm, där hon kom upp i 15 kr veckan. Hon har fortfarande en pension från Tobaksmonopolet i Malmö, där hon slutade. Hilda Persson i Vittskövle som var jungfru hos fabrikör Eskildsson berättar att rullerskorna satt vid små pulpetliknan de skråbord. De jämnade tobaksbladens kanter med en kniv. I ett rum för sig torkades cigarrerna och nedpackades i sina lådor. Fabrikör Eskildsson skötte själv omflyttningen av lådorna. Han var en mycket snäll och godhjärtad man, berättar hon.
Innan mottagningen av skörden om hösten var det bal för hela personalen i den tomma tobaksladan. Då gick det livligt till och de manliga tobaksarbetarna var vana att ta en tår. Det kom stora höga lass med tobaksblad, och ofta hade tobaksodlarna sina kraftiga gummor med sig på kuskbocken, upptill 5 lass om dagen. Då skulle de också förplägas rikligt med mat och dryck, och ål i alla former eftersom det var ålatider. Då måste vi vara 2 flickor i köket. Det var den roligaste tiden, säjer Hilda Persson.
Fru Holmqvist f. 1854, Karaby, berättade 1933 för Helga Persson: "Marieholmfabriken anlades av en västgöte som hette M. Sundelin. Till att börja med var där bara ett färgeri. Då fabriken börja hade de manliga arbetarna 1 kr dagen på egen kost och arbetade från kl 6 på morgonen till 6 om kvällen med en timmes middagsrast." M. S. Sundelin stiftade Marieholrns färgeri omkr. 1870. Den lilla fabriken låg där Yllefabriken ligger. Den bestod av 2 låga gråstensbyggnader, den ena för färgeriet, den andra butikslokal och bostad.
Han var bra penningstark och köpte den då stora Marieholmsgården. Sundelin dog i början av 1800-talet, och Färgeriet drevs vidare några år av hans gamla änka och en son. De sålde det 1898 till färgerimästaren vid Malmö Yllefabriks Furulundsfabrik Carl Herrmann och beredmästare vid fabriken Jöns Hansson för 9 000 kr. De moderniserade och utvidgade fabriken som blev till Marieholrns ångfärgeri och Yllefabrik.
Som sådan står den 1904 taxerad för 50 000 kr, då Jöns Hansson övertog Herrmanns andel i fabriken. Jöns Hansson hade på sin 80-årsdag 1935 varit verksam vid fabriken i 35 år. Jöns Hansson var en man som med liv och själ och man kan säga hjärta gick in för sin sockens utveckling. Han gjorde som Eslövkungen lät bilda ett municipalsamhälle för sig —kunde icke bönderna ha sin socken? Det var 1915.
Han bekostade samma året själv nära en km lång väg genom samhället, skänkte församlingen en altartavla målad av den store konstnären Hugo Gehlin, som bl. a. var med på mosaikmålningen i Lunds domkyrka. Han bildade Föreläsningsföreningen där han var ordförande och Biblioteket, som han skänkte böcker till och gav ett årligt anslag och tog initiativet till Samlingshemmet, där han var delägare, med plats för omkr. 300 personer.
Vid jubileet 1935 var arbetarantalet vid fabriken över 300 förutom funktionärerna.
Färgare Sigurd Larsson, Sibbarp, f. 1907 i Åkarp, son till lantbrukare Sven Larsson på Åkarp nr 12 berättar: "Morfar var Bengt Månsson. Farfar var Lars Jönsson på Högestorp, gården som Strid har nu. Min far körde mjölkskjutsen till Marieholms mejeri i över 40 år och fick silvermedalj som vi har nu. Frun kommer med den, en stor medalj med ett brett band till att bära runt halsen. Jag läser: "Gustav V, Sveriges, Götes och Vendes konung" i Sverige var, och är ännu en 3-rikens stormakt! På medaljen står: "För trohet och flit."
Jag var först kusk på Marieholms yllevarefabrik i 4 år, fick så slått in alla benen i ansiktet men blev bra och fortsatte på Färgeriet. Jag börja 1930. Jag hade till att börja med 50 öre timmen i 6 månader, vidare fick jag 33,12 i veckan. Vi var över 400, flera än nu, då det är så rationaliserat. Jag fick extra arbete om söndagarna med sotningen för 10 kronor, det tyckte vi var mycket och kom gott med. Jag tömde också Bunkarna på fredagarna och tjänade lika mycket — ja det var icke mjölkpaket och burkar i dem som nu, det var nåt helt annat.
— Vi hade en mycket bra färgmästare Sven Rydberg, som bor väster om Gästgivargården. Han höll gott efter, allt skulle vara rätt och fint. Jag hade Sibbarp nr 4 på 4 tunnland. Då vi fick mulsjukan sa Rydberg att jag fick göra antingen det ena eller det andra och icke båda delarna. Då måste jag flytta från frun och hyra ett rum, och hon fick slita allena med kreaturen. Men veterinären kom och det blev grävt en stor grav till dem.
— Färgningen försiggick då utan överbyggnad, så ångan stod i taket och man måste treva sig fram. Håsegarnen måste man stå och färga vid hand. Det var styvt arbete. -Jag trives gott, har 2 år igen. Det är icke en människa som har sagt ett ont ord till mig, varken driftsledningen eller andra. Jag arbetade i de första 6 åren hos Jöns Hansson. Han var rättvis. Han skänkte arbetarna en sparbanksbok på 100 kronor, som nu har vuxit till över 1 800.
— Vid färgeriet är nu hälften utlänningar, och det är det väl mest också på fabriken. Det är många av dem som är mycket bra. När jag trives så gott är det också för det att frun och jag går så gott i hop," säger den trevlige färgaren och lantbrukaren till sist. Frun smilar och har gjort det hela tiden, och jag förstår att det är så sant som det är sagt. Efter Jöns Hansson följde hans son Thure Hallmark, och efter honom sonen Hans, disponent, i det fabriken har ingått i storkoncern.
När Reslövs Mejeri nedlades 1946 bildades en tvättförening, som köpte Mejeribyggnaden. Den kom icke till att användas, men tvätteribyggnaden uppfördes på tomt i närheten. Föreningen har ca 350 andelsägare, därav flera inom verksamhetsområdet, som sträcker sig mellan Eslöv, Lund, Landskrona, Svalöv, Röstånga, Höör och Hörby. Starten skedde 1951, första ordf. var Artur Andersson Reslövs Boställe. Så följde Erik Persson Vittskövle Boställe och Evert Larsson Danneborg. Nuv. ordf. är Bertil Olsson Pårup. Driftschef sedan 1952 är John Christensson. Företaget utför tvättning till både privathushåll och industrier, är känt för hög kvalite och har specialiserat sig på finbehandling av gardiner och broderade dukar och sysselsätter ett 30-tal anställda varav många varit med från starten. Uppsamling och utkörning av tvättgodset sker med skåpbilar och avverkningen är mellan 300-350 ton tvätt per år och har en omsättning på drygt 1 miljon kr.
Driftschefen ingeniör R. Hjalmarsson från Göteborgstrakten berättar: "Vi började 1964. Vi gör alla slags plastsaker. Har omkr. 50 män och kvinnor, hälften av varje. Vi försäljer både till Volvo och Epa och en mängd andra firmor. Har en årsomsättning på 8 1/2 million." "Hur kunde det vara att fabriken lades i Marieholm?" "Vi fick mycket fördelaktiga villkor för byggnad här." "Var är arbetarna från?" "Flertalet är från Marieholm och trakten här, eljest bor jag i Bjärred, andra i Lund, Löddeköpinge, Eslöv m. m."
Detta är 8-åringen Plastfabriken i Marieholms historia. Han är redan både stor och stark.
Guneverken anlades under 1960-talet på den gamla Mejeritomten upp för skolan. Mejeribyggnaden står ännu. Tomten blev för liten, Marieholm blev nedrökt, vips! så rev de ned och var borta. En av ägarna är Sven Berggren. Nu har de 1000 kvm att röra sig på i Asmundtorp vid Landskrona mot 200 i Marieholm. — Det var Guneverken i Marieholms historia. En kort historia är icke längre att röra sig på.