Ärade åhörare och församlingsbor från när och fjärran.
Vi skriver året 1909. Det var ett oroligt år. En storstrejk hade brutit ut i Sverige.Den drabbade också Marieholm. På den tiden fanns det bara två industrier av betydelse, Marieholms Yllefabrik 1898 - 2003 och Marieholms Tegelbruk 1895 - 1955. Strejken drabbade båda.
Den 30 augusti 1909 brann det också i Reslövs gamla prästgård. Den gamla prästgården var indelad i två delar, lantbruket och kyrkoherdebostaden. Mellan dessa enheter fanns en häck. Arrendator av jordbruket var Ola Svensson. Han bodde i ett hus kallat Klockarehuset, en gul träbyggnad vid vägen bakom nya kyrkogården i det som i min ungdom kallades för Wallins hus.
Drängarna hade sina drängkammare på en av längorna till den gamla gården. Det fanns två drängar, en förste dräng och en andre dräng. Andre dräng var Hans Andersson, som sedan hade ett småbruk i Vittskövle. I början av 1970-talet sålde han sin lilla gård och flyttade till en lägenhet i Onsjögården vid torget i Marieholm jämte hushållerskan Ellen Persson.
I september 1973 besökte jag Hans Andersson och gjorde en inspelning på min rullbandspelare av märket Philips. Hans Andersson talade en riktig gammalskånska. Han berättade om eldsvådan i Reslövs prästgård 1909. Jag plockade ned min gamla rullbandspelare från vinden. Och hör och häpna den fungerade någorlunda så att jag kunde få ut vad Hans Andersson berättade för 36 år sedan.
I prästgården bodde kyrkoherden Erik Wilhelm Lindskog, fil doktor. Kyrkoherde i Reslöv och Ö Karaby församlingar 1894-1925.
Prästgården var i dåligt skick och försedd med halmtak. Hur den såg ut kan ses på en tavla med präster som kom till någon gång på 1920-talet. Redan på Tegnérs tid omkring 1820 berättade han hur dålig prästgården var. Hellre campera i trädgården än bo i en jordkula som hans. Vissa förbättringar gjordes efter uttalandet.
I prästgården fanns bostad och pastorsexpedition. Bostaden var fyra till fem rum enligt Hans Andersson. Prästen hade som Hans Andersson säger två tjänstetöser, en satt på kontoret och en var piga.
Och så över till eldsvådan.
Eldsvådan började i bösen, ett redskapsskjul beläget vid vägen genom Marieholm. Hunden skällde och förste drängen skrek att det brinner. Det lilla Hans Andersson hade blev lågornas rov så när som på ett par byxor som han räddade. Ola Svensson arrendatorn kom till hjälp och lösgjorde hästarna. En blev innebränd och två hästar blev skadade av elden. Nils Franzén, som bodde intill kyrkan kyrkovaktmästare och skomakare, ringde i kyrkklockorna för att samla folk.
Brandkåren bildad 1895 ryckte ut med Ola Månsson i spetsen. Ola bodde på Rödaborg numera Kvarngatan 31. Helt ombyggd från en liten gård till boningshus och verkstad för byggmästare Sigfrid Svensson som köpte det1921. Ola Månsson skötte också skjutset på gästgivaregården. Förordningen upphörde först 1923.
Kyrkoherdens inventarier bars ut. Av dessa inventarier är jag ägare till en stol, som alltid kallades prästastolen. Det är en karmstol i ek. Renoverad. Sitsen numera klädd med plysch istället för pegamoid. Den köptes på auktion efter Lindskog troligen 1925-1926.
Det första brandkåren gjorde var att slå ut fönsterbågen till pastorsexpedition för att få ut kassaskåpet med kyrkoböckerna. Man använde sig av någon form av båtshakar och rep. Man kylde ned kassaskåpet med vatten.
Sprutan var av enkelt slag. Vatten hämtade man från den närbelägna Saxån. Vattnet östes i kannor som tömdes i ett kar. Karet var förbundet med en pumpanordning typ av hävstång. Tre karlar i var ända.
Man fick ut skåpet med hjälp av en typ av båtshakar enligt Andersson. Det har sagts att en kyrkobok blev skadad. Det har jag inte läst i kyrkoprotokollen. Enligt Hans Andersson uppfördes den nya prästgården av murare från Malmö och snickare från Löberöd.
Den nya prästgården kom att ligga där den gamla legat medan jordbruket flyttades till en nyuppförd gård vid vägen mot Östra Karaby.
Prästfamiljen flyttade in i Sibbarps gamla skola. Där var ledigt eftersom man byggt ny skola i Marieholm 1898. Efter en kort tid flyttade de till Länsmannabostället vid nya kyrkogården. Länsmannen hade flyttat till Billinge.
Vad var då orsaken till branden? Alla inblandade kom till förhör, men inget kom fram. Hans Anderssons egen teori var att intill jordbruksdelen stod ett mjölkabord. Där satt folk ibland på mjölkbordet och någon rökare hade eventuellt kastat en cigarettfimp ifrån sig, som hamnade i bösen, redskapsskjulet. Portarna stod öppna då maskinerna var ute på fälten. Det var också tänkbart att en luffare legat i skjulet.
Det var lite om branden i Reslövs gamla prästgård 1909. Flera omgångar präster har bott i den nya prästgården. Så även storken. I en gammal bild från 1916 som jag är ägare till har storken inrett sitt bo på prästgårdens tak. Omgivningen, med på den tiden mader och den intillflytande Saxån gjorde att storken hade goda livsbetingelser. Genom lantbrukets utdikningar och modernisering har storken försvunnit i stort sett från den skånska faunan även om försök till avel och utplantering har gjorts.